Vissa av dessa geologiska processer sker snabbt och dramatiskt: ett plötsligt vulkanutbrott, en katastrofal jordbävning, ett jordskred eller en översvämning med åtföljande erosion och avsättning. Andra sker långsamt, nästan omärkligt: den ständigt pågående vittringen och erosionen av berggrunden, avsättningen av tunna lerlager i djuphaven, kontinenternas långsamma rörelser på jordklotet. Men naturen har gott om tid; i fyra och en halv miljard år har jorden och solsystemet existerat. På denna tid har många bergskedjor hunnit bildas och eroderas ned, kontinenterna har samlats och drivit isär åtskilliga gånger, och livet har utvecklats till sin nuvarande mångfald.

Geologi betyder läran om Jorden, men omfattar även de planeter och månar i solsystemet som har en fast yta, och är den del av naturvetenskapen som är inriktad på studier av planetens fasta hölje, d.v.s. i vårt fall jordskorpan, dess historia och de processer som styr dess utveckling. Paleontologi är ett närbesläktat område som inbegriper studier av de organismer som har funnits på Jorden genom dess historia, och kommer genom sin närhet till geologin också diskuteras längre fram i detta studiematerial. Som vetenskap är geologin på många sätt även beroende av andra discipliner som fysik, kemi och biologi, något som kommer framgå i detta studiematerial.

Jorden vi vandrar på kan synas stabil och oföränderlig. Vad kan väl vara stadigare än berggrunden under våra fötter? Men i ett geologiskt tidsperspektiv är jorden en planet i ständig förändring. Dess yta ändras hela tiden genom en kombination av inre och yttre processer: vulkanöar föds ur havet, bergskedjor pressas upp när landmassor kolliderar, för att sedan vittra ned igen, det eroderade materialet transporteras ut i havet och sedimenterar, blir till nya bergarter som kan omvandlas och inlemmas i en ny bergskedja med tiden. Själva mönstret av kontinenter och oceaner ändrar sig också med tiden: kontinenterna spricker upp, driver isär och kolliderar på nytt, nya oceaner bildas och gamla försvinner.